Hon kunde inte leva utan djuren – men media klarar hon sig utan.
Hon är en färgstark kvinna som gått sin egen väg.
Mjölkbonden Margareta Berg mitt i livet har fullt upp.
Foto: Annika Gelin.
- Mina föräldrar uppmanade mig att inte bli bonde – och jag lydde omedelbart
Men efter att ha provat på diverse arbeten ville jag själv känna av yrket – och på den vägen är det!
Margareta Berg tar sig tid att filosofera kring bondelivet mitt i vårens alla sysslor.
Maj är en hektisk tid för lantbrukare. På gården i Resta i Västmanland finns 160 nötkreatur hästar att rida, hundar och katter att sköta om, skog att röja och ett hus att renovera. Som tur är delar Margareta på arbetet med brodern Mikael. De ”ville inte lämna den grova roten” utan tog över gården 1994 och försöker driva den på bästa sätt.
Över en kopp kaffe och nybakad kladdkaka framskymtar bilden av en energisk kvinna som är full av idéer kring hur hon skulle vilja utveckla verksamheten. Men som kanske arbetar för hårt för att orka ta tag i allt som hon vill göra. Dottern Carolina som sitter med vid köksbordet är navet i Margaretas liv. Det är runt henne hon anpassar arbetet för att vårda denna nära relation. De heliga frukoststunderna, de återhämtande yogakvällarna. Att vara mjölkbonde och ensamstående mamma är inte helt vanligt. Fredagsmyset kan närsomhelst avbrytas av en ko som behöver kalva. Sånt är livet för Margareta – och det får eventuella framtida partners finna sig i.
Läs artikeln i sin helhet
